Mandag 29.5.06

Ser at artikkelen "Tysta innslag i kunskap och förståelse" gir enda bedre forståelse. Skal lage en pfd av den med det første.

Ting som jeg vil fokusere på:

• Kunnskap handler om kunnskap om menneskene og verden. Den kunnskapen er ikke bare av typen "vitenskaplig kunnskap" som kan uttrykkes klart i et språk og som kan støttes av empiri eller logiske beviser." Det holder heller ikke å snakke om knowing how - ferdighetskunnskap - i følge Johannesen. Du har også kunnskap pga. at du er fortrolig med noe - feks. hvordan en klarinett lyder. Han benytter også omdømmeskunnskap - type etisk kunnskap? Den siste har jeg litt vanskelig for å få grep på.
• Tenk på ordet begrep; det består av to deler be og grep. Det handler om å ta grep om noe. Begrepene får i følge Wittgenstein sitt inhold gjennom språkspillene - dvs. bruk av språket i praksis.
• Taus kunnskap må få en sentral plass i vår hovedoppgave.
• Raaen snakker om rekontekstualisering av kunnskap. Det må i denne sammenhengen bety å knytte den teoretiske kunnskapen til praktisk kunnskap - skape bevisst ferdighets og fortrolighetskunnskap. Dette går to veier: Du skal knytte den kunnskapen du allerede har opp mot det nye og det nye skal værfe med på å endre den kunnskapen du allerede har. For å kunne utføre de prosessene må du jo artikulere den kunnskapen som er taus. Det er jo der bruken av litteratur og multimedia kommer inn! Det kan jo gå begge veier - å rekontekstualisere (eller forskyve i flg. Frønes) kunnskapen og å uttrykke den tause kunnskapen/fortrolighets- ferdighets- og omdømmeskunnskapen.
• Jeg reflekterer litt rundt Descartes og adskillelsen fornuft - følelser. Det handler også om at de kroppslige erfaringene, den kropslige kunnskapen; den ikke-vitenskaplige kunnskapen - ble nedvurdert eller utelukket "det man ikke kans nakke om... må man tie om". Plutselig har jeg utvidet min forståelse!

Jeg vil gå videre og sjekke:

Ryle
Feyerabend (husker du ham fra hovedfaget?)
Mikael Alexandersson

Johannesen avslutter teksten med:

Här kan vi lämpligen avbryta reflektionen. Exemplen talar klarspråk nog. Det finns en rad tillfällen i vår dagliga språk­erfarenhet som inte låter sig fångas av ett utsageorienterat kun­skapsideal. Alla former för indirekt och bildligt tal är ett otyg i ljuset av detta ideal, även om vi i praxis inte har några pro­blem med att hantera dem. Det mesta faller emellertid på plats när vi tillåter oss att inse att detta att ha kunskap om något i många fall är att kunna uträtta något som den kun­skapslösa inte kan göra. Kunskapens primära uttrycksmodus är då av gestisk, handlingsmässig eller expressiv art. Och i språk­ligt hänseende måste sådan kunskap artikuleras med hjälp av jämförelser, metaforer, liknelser och andra bildliga uttrycks­sätt. I sina respektive sammanhang är sådana uttrycksmedel fullvärdiga språkliga redskap. Det är kontextlösheten i det ut­sageorienterade kunskapsidealet som skapar problemet.

Den du...!